Skäggagam
Pogona vitticeps
Skäggagamen, en härlig reptilkompis som är populär i hela världen!
Uppdaterad

Skäggagamen är en dagaktiv, marklevande ödla som härstammar från de torra buskstäpperna och öppna skogsområdena i centrala Australien. Med sitt karakteristiska ”skägg”, sin nyfikna personlighet och sitt lugna temperament har den blivit en av världens mest populära sällskapsreptiler. Idag finns dessutom en mängd olika färgvariationer, så kallade morpher, som tagits fram genom selektiv avel.
Trots att skäggagamen främst lever på marken är den en skicklig klättrare som gärna använder stenar, grenar och klipphyllor för att spana över sin omgivning eller värma sig i solen. Den är allätare och äter både insekter och växtmaterial, där andelen grönsaker ökar i takt med att den blir äldre.
Som husdjur är skäggagamen oftast lugn, nyfiken och lätt att vänja vid hantering om den får ta det i sin egen takt. En vuxen skäggagam blir vanligtvis 45–60 cm lång, väger omkring 350–600 gram och kan med rätt skötsel bli 10–15 år, ibland ännu äldre.
Bra att ha
- Terrarium i rätt storlek
- Foder som levande insekter och pellets/gel
- Terrariemossa eller liknande att skapa ett fuktigt utrymme
- Sprayflaska för vatten
- Timer till belysningen
- Vattenskål
- UVB / UVA Lampa
- Foderskål
- Digital Termometer / Hygrometer
- Rengöringsmedel anpassat för Terrarium
- Bottensubstrat ex sand och jord
- Värmelampa
- Terrarium/plastbox för karantän, kontroll eller transport
- Fodertång / Pincett
- Rengöringsredskap
- Vitaminer anpassade för Skäggagam
- Gömställen som ex grotta, korktunnlar eller rötter
- Grottor / Gömställen
- Bakgrund till terrariet
- Silspade för att ta bort smuts ur terrariet
Om skäggagamen
Skäggagamen (Pogona vitticeps) är en dagaktiv ödla som ursprungligen kommer från buskstäpper och öppna skogsområden i centrala Australien. Det är en av världens mest populära sällskapsödlor – och det är lätt att förstå varför. Med sitt lugna temperament, sin nyfikenhet och sin personlighet är den ett uppskattat val för både nybörjare och mer erfarna reptilägare.
Skäggagamer blir ofta trygga med sina ägare och brukar vara relativt enkla att hantera när de fått vänja sig i lugn och ro. De är dessutom nyfikna av naturen och gillar att utforska sin omgivning. Det betyder däremot inte att de ska få springa lösa hemma, utan de mår bäst i en välplanerad och säker miljö anpassad efter deras behov.
Även om skäggagamen till största delen lever på marken klättrar den gärna, både på stenar, grenar och andra upphöjda platser. Därför är det viktigt att terrariet erbjuder möjligheter till både klättring och vila.
Det finns totalt sju olika arter av skäggagamer, men i Sverige är det framför allt den vanliga skäggagamen (Pogona vitticeps) och dvärgskäggagamen (Pogona henrylawsoni) som förekommer i handeln. Det här skötselrådet gäller den vanliga skäggagamen (Pogona vitticeps).
Utseende och beteende
Skäggagamen känns lätt igen på sina spetsiga fjäll och de karakteristiska taggarna som löper längs huvudet och sidorna av kroppen. I det vilda varierar färgen beroende på vilket område i Australien den kommer från och kan gå i grå, röda eller gulaktiga nyanser.
Tack vare selektiv avel finns idag en mängd olika färgvariationer, så kallade morpher, som inte förekommer naturligt i det vilda. Skäggagamen kan också ändra sin egen färg från ljus till mörk. Det gör den bland annat för att reglera kroppstemperaturen, men färgen kan även påverkas av humör och sinnesstämning.
Skäggagamens Kroppsspråk
Skäggagamen har ett fascinerande kroppsspråk och kommunicerar med sin omgivning genom olika rörelser och gester. Genom att lära dig tolka signalerna blir det lättare att förstå hur din ödla mår och vad den försöker berätta.
Veva med armen
Skäggagamen står stilla och gör långsamma cirkelrörelser med ena frambenet, ibland nästan som om den vinkar. Det är vanligt att den byter arm efter en stund. Detta är ett tecken på undergivenhet och används för att visa att den inte vill ha någon konflikt eller helst vill bli lämnad ifred. Beteendet ses ofta när en mindre skäggagam möter en större individ, eller när en hona vill visa en hane att hon inte är intresserad av parning.
Nicka med huvudet
Snabba och tydliga nickningar med huvudet, ofta tillsammans med ett uppblåst skägg, är ett sätt att visa dominans eller upphetsning. Det är framför allt hanar som nickar, men även honor kan göra det, till exempel under parningssäsongen. Nickningarna används bland annat för att markera rang, och en mer undergiven skäggagam svarar ofta genom att veva med armen.
Visa skägget
När skäggagamen blåser upp sitt skägg reser sig taggarna och hakan blir mörk eller helt svart. Det är oftast ett tecken på att den känner sig hotad, vill försvara sig eller är upphetsad. Genom att göra sig större försöker den skrämma bort det som uppfattas som ett hot. Om den känner sig riktigt trängd kan den även gapa. Hanar kan också blåsa upp skägget för att imponera på honor.
Böjd svans
En svans som hålls upp i en mjuk båge är ofta ett tecken på att skäggagamen är fokuserad, uppmärksam eller upphetsad. Det kan till exempel ses när den jagar, utforskar sin omgivning eller har upptäckt något som väckt dess intresse.
Blir platt
När skäggagamen plattar ut kroppen och gör sig bredare kan det ha flera funktioner. Den kan göra det för att ta upp mer värme från omgivningen, men också för att göra sin kroppsform mindre tydlig och därmed smälta in bättre i miljön.
Brumering (vintervila)
Precis som många andra reptiler kan skäggagamen gå in i brumering, en naturlig form av vintervila. Under den här perioden blir den ofta mindre aktiv, tappar aptiten och söker sig gärna till en lugn plats där den kan gräva ner sig eller gömma sig. En brumering kan vara allt från några veckor till flera månader lång.
Hur tydligt en skäggagam brumerar varierar från individ till individ. Vissa går in i vintervila av sig själva, medan andra kan behöva hjälp att uppfatta årstidernas växling genom att ljustiden i terrariet successivt minskas tills önskat antal ljustimmar för vintern uppnås.
Det är viktigt att skäggagamen inte har någon mat kvar i magen när brumeringen börjar. Därför bör utfodringen trappas ner i god tid innan vintervilan, tills djuret inte längre får någon mat. Under själva brumeringen klarar sig en frisk skäggagam normalt utan föda fram tills den vaknar igen.
En skäggagam som är sjuk, underviktig eller på annat sätt inte är vid god hälsa ska inte brumera. Är du osäker på om din skäggagam är redo för vintervila rekommenderar vi att du rådfrågar en reptilkunnig veterinär innan du låter den gå in i brumering.
Terrarium för Skäggagam
Enligt svensk lag ska en normalstor vuxen skäggagam hållas i ett terrarium med en minsta bottenyta på 0,9 m² och en höjd på minst 0,5 meter.
Om skäggagamen blir längre än 51 cm gäller större minimimått.
Kom ihåg att minimimått just är minimimått. Skäggagamer är aktiva ödlor som uppskattar gott om utrymme att röra sig, utforska och klättra på.
Därför rekommenderar vi alltid att välja ett så rymligt terrarium som möjligt. Trots att skäggagamen främst är marklevande klättrar den gärna på stenar, grenar och klipphyllor. Ett terrarium med en höjd på 80–90 cm ger därför betydligt bättre möjligheter att skapa en varierad och berikande miljö.
Klimat
För att skäggagamen ska må bra behöver terrariet erbjuda en tydlig temperaturgradient, så att den själv kan välja var den vill vistas.
- Svala sidan: 25–27 °C
- Varma sidan: cirka 30 °C
- Solplats: 37,5–39 °C
Luftfuktigheten bör ligga mellan 30–50 %.
Belysningen ska efterlikna årstidernas naturliga variation:
- Sommar: cirka 15 timmar ljus
- Vår och höst: cirka 12 timmar ljus
- Vinter: cirka 10 timmar ljus
Bottensubstrat
I det vilda lever skäggagamer på hårt packad sand- och lerjord. Det är svårt att återskapa exakt i ett terrarium, men målet bör vara ett underlag som både ger bra fäste och möjlighet att gräva.
Vanlig lös sand blir ofta för instabil, medan exempelvis reptilmatta eller kakel inte ger möjlighet till naturliga grävbeteenden. En blandning av ungefär 50 % sand och 50 % jord ger ett fastare underlag som samtidigt låter skäggagamen gräva och utföra naturliga beteenden.
Inredning
En välplanerad inredning ger både motion, trygghet och berikning.
Inred gärna med:
- Kraftiga grenar för klättring.
- Stenar och klipphyllor som skapar nivåskillnader.
- Bark och andra gömställen.
- Plattformar där skäggagamen kan vila och sola.
Utnyttja gärna terrariets höjd, men se till att klättervägarna är stabila och inte blir alltför branta.
Skäggagamen ska alltid ha tillgång till en vattenskål med färskt vatten som är tillräckligt stor för att den ska kunna blötlägga sig vid behov. Den bör även ha minst två gömställen – ett på den varma sidan och ett på den svalare sidan av terrariet.
Levande växter fungerar ofta utmärkt i terrariet och bidrar till en mer naturlig miljö. Exempel på växter som brukar fungera bra är taggfria suckulenter, svärmorstunga, dracenor, fikusar och yucca.
Belysning
Rätt belysning är en av de viktigaste delarna av skäggagamens skötsel. Ljuset påverkar både djurets beteende, dygnsrytm och allmänna välbefinnande.
Utöver värme behöver terrariet vara ordentligt upplyst med dagsljusliknande belysning. Lysrör eller LED-belysning med en färgtemperatur runt 6 500 Kelvin ger ett ljus som liknar naturligt dagsljus och hjälper till att skapa en ljus miljö.
UV-belysning
Skäggagamer är helt beroende av UVA- och UVB-ljus för att må bra. UVB är nödvändigt för att kroppen ska kunna bilda D-vitamin och ta upp kalcium, medan UVA påverkar bland annat beteende, aptit och aktivitet.
UV-ljuset kan ges på två olika sätt:
- UVB-lysrör, som täcker en större del av terrariet och kombineras med separata värmelampor.
- UV-/värmelampor, som ger både UV-ljus och värme från samma lampa och samtidigt skapar en naturlig solplats.
Oavsett vilken lösning du väljer behöver UV-lampan bytas regelbundet. Även om lampan fortfarande lyser avtar mängden UV-strålning med tiden. Följ alltid tillverkarens rekommendationer för när lampan ska bytas.
Om du använder UVB-lysrör bör de placeras cirka 30–40 cm från solplatsen. Används en UV-/värmelampa är det viktigt att följa tillverkarens säkerhetsavstånd, eftersom olika lampor har olika styrka och rekommenderat avstånd till djuret.
Är du osäker på vilken belysning som passar bäst hjälper vi dig gärna att välja rätt lösning utifrån ditt terrarium och din skäggagam.
Foder till Skäggagam
Utfodring
Skäggagamen är en allätare, vilket betyder att den äter både animalisk och vegetabilisk föda.
I det vilda består kosten främst av insekter, växter, blommor, frukt och andra ätbara växtdelar. I enstaka fall kan den även äta små ryggradsdjur.
Hur kosten ska fördelas förändras med åldern. Unga skäggagamer växer snabbt och behöver därför en större andel animalisk föda.
När de blir vuxna består kosten istället till ungefär 60–70 % av vegetabilisk föda, medan resten utgörs av insekter.
Foderdjur
Lämpliga foderdjur är bland annat:
- Kackerlackor
- Syrsor
- Gräshoppor
- Zophobas
Mjölmask kan ges som godis vid enstaka tillfällen. Magra eller dräktiga honor kan vid behov även få musungar (pinkies), men eftersom de innehåller mycket fett bör de endast ges sparsamt.
Utfodring av unga skäggagamer
Unga skäggagamer, upp till ungefär sju månaders ålder, bör erbjudas insekter tre gånger om dagen. Låt dem äta så mycket de vill under cirka 15 minuter vid varje utfodring.
En bra tumregel är att foderdjuren aldrig ska vara större än avståndet mellan skäggagamens ögon.
Utfodring av vuxna skäggagamer
Vuxna skäggagamer behöver betydligt mindre animalisk föda och klarar sig oftast bra med insekter några gånger i veckan.
Den exakta mängden varierar mellan olika individer beroende på bland annat ålder, aktivitetsnivå och hull.
Målet är att hålla skäggagamen i ett gott hull – varken överviktig eller för mager.
Frukt och grönt
En vuxen skäggagam bör alltid ha tillgång till en färsk sallad. Placera gärna matskålen på en sten, klipphylla eller annan upphöjd plats för att minska risken att substrat hamnar i maten. Om skäggagamen får i sig stora mängder substrat kan det i värsta fall orsaka förstoppning.
En bra sallad består av ungefär:
- 2/3 bladgrönt och växter, till exempel machésallad, endive och maskrosblad.
- 1/3 övriga grönsaker, till exempel squash, pumpa eller morot.
Frukt och bär kan blandas i salladen ungefär en gång i veckan.
Hacka salladen i lagom stora bitar och riv eller strimla hårdare grönsaker. Försök att variera kosten så mycket som möjligt för att ge ett brett näringsinnehåll.
Under sommarhalvåret går det utmärkt att komplettera kosten med vilda växter och blommor.
Tänk bara på att plocka på platser där växterna inte riskerar att vara förorenade, exempelvis en bit från större vägar.
Kan ges ofta
- Endive
- Escarolesallad
- Machésallad
- Ruccola
- Senapsblad
- Haricots verts
- Squash
- Pumpa
- Palsternacka
- Sparris
- Blekselleri
Kan ges ibland
- Morot
- Savoykål
- Vitkål
- Romansallad
- Grönkål
- Alfalfa
- Basilika
- Selleri
- Koriander
- Kålrabbi
- Radicchio
- Rädisa
Kan ges sparsamt
- Brysselkål
- Kålrot
- Broccoli
- Salladskål
- Majs
- Persilja
- Ärtor
Frukt och bär
- Äpple
- Päron
- Ananas
- Blåbär
- Körsbär
- Vindruvor
- Mango
- Papaya
- Jordgubbar
- Banan
- Hallon
Växter du kan plocka i naturen
- Maskros
- Klöver
- Groblad
- Vitplister
- Rödplister
- Kirskål
- Sommarfibbla
- Kålmolke
- Vicker
- Kärringtand
- Snårvinda
- Krusskräppa
- Åkervinda
Växter som passar i hemmet
- Hibiskus (blad och blommor)
- Rosor (blad och blommor)
Kosttillskott
Kalcium är en viktig del av skäggagamens kost och behövs tillsammans med rätt UVB-belysning för ett starkt skelett och en god hälsa. Även multivitaminer bör ges regelbundet.
Unga skäggagamer
- Pudra insekterna med kalcium vid varje utfodring.
- Upp till cirka fyra månaders ålder ges multivitamin varannan dag.
- Därefter räcker det med två gånger i veckan så länge skäggagamen fortfarande växer.
Vuxna skäggagamer
- Pudra insekterna med kalcium vid varje utfodring.
- Ge multivitamin en gång i veckan eller varannan vecka, beroende på övrig kost och rekommendationen för det tillskott du använder.
- Dräktiga honor kan behöva multivitamin två gånger i veckan.
Könsbestämning och Avel
Könsbestämning
Det kan vara svårt att könsbestämma en skäggagam, särskilt när den är ung. Det säkraste sättet är att titta på undersidan av svansen, precis ovanför kloaköppningen.
En hona har vanligtvis en bula i mitten, medan en hane har två tydliga bulor, en på vardera sida av svansens mittlinje. De två bulorna utgör hanens hemipenisar.
Det finns även andra kännetecken som kan ge en fingervisning om könet. Hanar har ofta ett bredare huvud, en kraftigare svansrot och mer framträdande porer på undersidan av bakbenen. Tänk dock på att dessa skillnader kan variera mellan individer och blir tydligare först när skäggagamen blivit äldre.
Avel
Skäggagamer förökar sig relativt lätt i fångenskap. De blir könsmogna vid ungefär 7–12 månaders ålder, men en hona bör vara minst 18 månader gammal innan hon används i avel. En för tidig parning kan innebära stora påfrestningar för honans kropp.
Parningssäsongen infaller vanligtvis under våren och sommaren.
Honan lägger ägg 2–5 veckor efter parningen. Hon har dessutom förmågan att lagra spermier, vilket innebär att hon kan lägga flera kullar efter en och samma parning.
En kull består vanligtvis av 6–30 ägg, och äggen kläcks efter cirka 55–80 dagar, beroende på bland annat inkubationstemperaturen.
Att tänka på innan avel
Att föda upp skäggagamer innebär ett stort ansvar. Både föräldradjur och ungar behöver rätt förutsättningar, och det är viktigt att ha en plan för ungarna innan avel påbörjas. Avel bör endast ske på friska djur med god hälsa och utan kända ärftliga problem.
Första tiden i hemmet
Den ideala miljön för en skäggagam är den du skapar i dess terrarie när du återskapar den naturliga levnadsmiljön.
Skäggagamen trivs inte lös på golvet inomhus en längre period där den blir kall och utsätts för drag.
Nyinköpta och nyflyttade djur behöver lugn och ro för att komma till rätta, låt dem bekanta sig med sin nya miljö innan du börjar hantera dem.
Fråga butiken eller uppfödaren om vad din skäggagam har ätit tidigare så att du kan fortsätta att ge den samma mat, särskilt inledningsvis så att det inte blir allt för stora förändringar för djuret.
Faror för Skäggagam
Det vanligaste felet som drabbar reptiler är att ägaren inte har tillräcklig kunskap och på grund av detta inte tillgodoser alla ödlans behov.
Det är viktigt att terrariet och skäggagamen sprayas med vatten regelbundet så att inte ömsrester fastnar i svans och runt fötterna och stryper blodförsörjningen dit, alternativt så bygger man en låda med mossa som man håller fuktig.
Skäggagamen ska inte vara ute och springa på golvet för mycket. Våra golv är för kalla och dragiga för att de ska må bra av att vara där någon längre stund.
Det finns även en risk med ex värmestenar eller värmemattor som blivit trasiga och överhettade, kontrollera därför dessa noggrant varje dag då ödlorna själva har svårt att känna av detta i tid och kan då bränna sig illa.
Vanliga sjukdomar hos Skäggagamer
Felaktig levnadsmiljö och stress från andra, mer dominanta ödlor är vanliga orsaker till att skäggagamer kan må dåligt.
Skäggagamer som inte har möjligheten att välja mikroklimat i sitt terrarium och som inte får tillräckligt med fukt kan ha svårt att ömsa, och då fastnar rester av gammal hud runt tår och i ansiktet i första hand. Fukta försiktigt dessa och ta bort dem.
Sitter ömset kvar över ögonen kan veterinärhjälp behövas. Se sedan över livsmiljön och åtgärda bristerna.
Dålig hygien i terrariet är ett annat problem för skäggagamer som kan få olika sorters infektioner. Regelbunden och noggrann rengöring är viktig.
MBD (Metabolic Bone Disease) beror på en felaktig balans mellan kalcium och fosfor i fodret och urholkar skelettet på kalk. Ödlan får sköra ben, bryter dem ibland, ryggen och/eller käken kan se sned ut, i ett senare skede kan ödlan ha svårt att röra sig eller delvis bli förlamad.
Korrigerad kost och skötsel i kombination med veterinärvård är ett måste.
Kontakta alltid veterinär om du upptäcker något avvikande beteende hos ditt husdjur.
Allt för skäggagam
Reptil i webbutiken och i butikerna




















































